idaskrypin.blogg.se

Nu är man på resande fot... Själv! Det här är helt klart något nytt för mig...
Jag tror inte att jag åkt buss på 10år... Å jag har heller aldrig rest utan barn. Det här känns mycket märkligt...
Bara att packa... Till en person!!! Jag är ju van att slänga ner mina egna saker i sista sekund och i mån av plats. Nu har jag en hel väska för mig själv... Å den är typ tom!!! :) Tur jag kunde fylla den med lite paket...
Jag tror att jag packat mer hemma inför denna resa (kläder till förskola, kläder till kalas osv...)
Sen var det ju det här med avsked... Att lämna sina ögonstenar hemma. Jag vet inte vad jag ska säga, det SVIDER! Jag har inte varit så duktig på att vara utan mina barn, men nån gång ska man väl lära sig??? 4 dygn... Känns länge... I alla fall för min lilla kille som snart blir 2år. Jag tror ju stenhårt på den barnpsykolog som en gång besökte Nyhetsmorgon. Hon ansåg att den rekommenderade tiden att åka ifrån sina barn var likamed de år de är gamla. Alltså i mitt fall, Elmo 4 år - 4 dygn och Mio snart 2 år - knappt 2 dygn.
Alltså känns detta lite länge men ibland får man bita ihop och försöka tänka att det blir bra. Min söta Elmo var mest oroad över att jag skulle vara ensam... Att jag fick åka själv. Han har helt klart ärvt min separationsångest!
Till trots så satt jag mig ändå på nattbussen, i lugn och ro... Alldeles tyst. Jag läste tills jag somnade... Vaknade av en social typ som hoppade på efter vägen och tyckte att vi skulle prata. Hmm... Gäsp! Långseles släkthistoria... Kranchafför... Utflugna barn och tips för att överleva småbarnsåren...
Ibland undrar jag hur trevlig man måste se ut när någon till och med börjar prata med en när man sover? Till slut satt jag bara å sa "mmm", kanske därför jag tillslut fick sova igen..?!
Vaknade när vi svängde in på Centralstationen i Stockholm. "Hjälp, vart är mina barn?" Ja, just så var min första vakna tanke... Men surrgubben påminde mig om vart jag var och att vi var framme.
Hittade mig ut och vidare till tågen. Shit, vad dom har byggt om här! Tur att jag hade tid på mig att irra runt.
Med en biljett i handen sitter jag nu på tåget mot min kära vän Tanja. Nu ska jag äntligen få träffa hennes prins och dessutom vara med och fira hennes stora 30-års dag. Underbart <3
Å fastän jag är en mamma på resande fot, utan barn (!!!) hittar jag en tutte i fickan...
En gång mamma, alltid mamma!